Arbete med skolfrånvaro kräver evidensbaserade interventioner

Allt fler finländska elever har oroande skolfrånvaro och tendenserna pekar på att frånvaron kommer att öka ytterligare. Enligt en pro gradu-avhandling från 2017 har ungefär fem procent av eleverna mer än tio procent skolfrånvaro.

– Skolfrånvaro har varit jättemycket på tapeten nu och vi har talat mycket om det i Finland det senaste året, säger forskaren och psykologen Katarina Alanko som tidigare i år fick ett ettårigt forskningsbidrag som möjliggör fokus på ett forskningsprojekt om skolfrånvaro.

Fram till 2017 jobbade hon som skolpsykolog och temat har hängt med sedan dess.

– Jag upplevde att det fanns få sätt att arbeta med skolfrånvaro. Det fanns inga konkreta metoder, så jag började söka, berättar Alanko.

Då ramlade hon över det svenska hemmasittarprogrammet och ville veta mer.

Skolorna saknar kunskap

I svenska kommuner finns skolnärvaroteam som servar hela kommunen. Deras uppgift är att jobba med elever som inte kommer till skolan. Om eleven varit hemma länge åker man hem till denne för att göra en omfattande kartläggning över de faktorer som orsakat skolfrånvaron.

– Elevens temperament kan vara en bidragande faktor, men sedan kan vissa händelser utlösa frånvarobeteendet.

När teamet identifierat de områden som eleven behöver jobba med gör man upp en plan. I och med att teamet består av två personer, en från skolvärlden och en från sociala sektorn, överbygger man också klyftan mellan de olika sektorerna.

– Man jobbar både med familjen och eleven och alltid med syftet att få eleven tillbaka till skolan. Jag önskar att vi skulle ha att sådant arbetssätt i Finland, det skulle avlasta dem som jobbar i skolan, säger Alanko.

I Finland är arbetet med skolfrånvaro ännu i barnaskor. Skolor har ofta en bra uppföljning av frånvaron, men saknar tillräcklig kunskap för att lösa själva problemet.

– Folk är så i nöd. Det finns inte tid, resurser eller metoder för att jobba med det här.

Behövs bestående åtgärder

Ett problem är att skolfrånvaron i Finland inte tydligt ligger på någons bord. I vissa fall görs barnskyddsanmälningar men enligt Alanko är det inte är rätt i alla fall.

– Den stora svårigheten är att eleverna faller emellan olika system. Ingen fångar upp dem.

I Esbo finns ett tillfälligt projekt där två speciallärare bildat ett liknande team som i Sverige. Alanko tycker att det är bra, men att det är ohållbart med projekt som finansieras för en kort period. Enligt henne borde vi bygga upp långsiktiga system som inte är beroende av projektfinansiering.

– Jag tror inte att skolfrånvaron kommer att minska.

En positiv skillnad till Sverige är att det i Finland är möjligt att göra en del av grundskolan på distans via nätbaserad undervisning. Den möjligheten underlättar för de elever som inte kommer iväg till skolan.

Skolans eller hemmets problem?

Men hur definieras problematisk skolfrånvaro och när ska man börja oroa sig för en elev? Enligt Katarina Alanko finns det olika riktlinjer för var gränsen går.

– Allt som är under fem procent är helt vanligt, men om skolfrånvaron ligger kring tio till tjugo procent behövs snabba specifika åtgärder för att få eleven tillbaka till skolan.

Alanko poängterar att det är just den här gruppen som det lönar sig att satsa på. De eleverna är möjliga att få tillbaka till skolan med relativt korta interventioner.

När det handlar om mer bestående skolfrånvaro behövs helt andra insatser. Problemet är att det ofta råder olika åsikter om vem som ska ta ansvar när skolfrånvaron blir problematisk.

– Från skolans håll brukar man uppleva att det är hemmets problem, medan hemmet tänker att det är skolans. Det viktigaste är att få i gång ett fungerande samarbete i stället för att fundera på vem som har ansvar för vad, säger Alanko.

Hon poängterar att det är lärarna som har en överblick och rapporterar frånvaro i till exempel Wilma och att lärarna överlag har en viktig roll. Det är de som har bäst insyn i elevernas närvaro och kan reagera om frånvaron blir problematisk.

– Om en elev är borta mer än tio procent ska läraren kolla upp vad som händer och sedan ta kontakt med skolhälsovårdaren, säger Alanko.

Psykosomatiska symptom

Ett problem med arbetet kring skolfrånvaro är att orsakerna aldrig är entydiga. Alanko förklarar att det finns faktorer i skolan som antingen drar eleven till eller skjuter eleven bort från skolan. Det kan handla om att eleven tycker att det är jobbigt med gruppsituationer eller prov, men också om ensamhet och mobbning. Därför är det viktigt att alla trivs i skolan.

– Skolfrånvaro utvecklas inte över en natt. I början reagerar eleverna ofta psykosomatiskt och har till exempel ont i magen och föräldrarna känner att barnet inte kan gå till skolan. Det kan bli en ond cirkel när barnet lär sig att undvika skolan, säger Alanko.

De som stannar hemma kan också känna att de blir belönade med föräldrarnas uppmärksamhet eller så kanske de får spela hur mycket de vill. I vissa fall kan man se tendenser redan i dagisålder. Barnen har ont i magen för att de oroar sig för något, men det brukar gå om när barnet väl kommer till dagis.

– Om det skulle finnas psykologer i småbarnspedagogiken kunde man erbjuda stöd åt familjer med barn som har en tendens att få magont eller vilja stanna hemma, säger Alanko.

Behövs mer kunskap

I och med att skolfrånvaro kan se väldigt olika ut är det viktigt att skilja mellan skolkarna och hemmasittarna. Hur interventionen ser ut beror på orsakerna till frånvaron.

– Det är jätteviktigt att hitta rätt orsaker. Om det handlar om att man gör något roligt utanför skolan, ska man flytta den roliga biten till skolan.

På ett konkret plan kan det handla om att engagera eleverna socialt i skolan i stället för utanför den. Om det däremot handlar om ångest eller rädsla för sociala sammanhang måste man jobba med att hjälpa eleven att hantera sin ångest.

– Men vi har ganska lite interventioner som är evidensbaserade, vi behöver kunskap om vad som fungerar behandlingsmässigt, säger Alanko.

FYRA TYPER AV SKOLFRÅNVARO

Skolkarna. De har egentligen inga svårigheter att komma till skolan, men tycker att det är roligare utanför skolan. Föräldrarna känner ofta inte till frånvaron.

Skolfobiker. Den grupp som kallas hemmasittare och skolfrånvaron beror på många orsaker. Det kan handla om mobbning, svårigheter i sociala situationer eller stress inför prov.

Frånvaro på grund av en förälder. Frånvaron kan bero på att föräldern behöver barnet hemma för att hen är sjuk. Föräldrar som är i en vårdnadstvist kan också hålla borta barnet från skolan så att den andra föräldern inte ska komma ”åt” barnet.

Relegering. Eleven har relegerats på grund av beteendestörningar eller problem som gör att eleven inte kan gå i skola.