Studielivet – den dåraktiga valsen

Frågan fick mig att reflektera över ämnet jag ofta undviker, framtiden. Jag konstaterade att jag
har mycket hopp om min egen och mina medspelares framtid. Vi bor i ett relativt tryggt land,
vi har tillgång till utbildning och de flesta av oss sitter inne på rätt priviligierade positioner.

Men när jag begrundade ett bredare sammanhang behövde jag inte leta länge för att mitt hopp
skulle minska. Världsläget ser på många sätt mörkt ut. Presidentvalet i USA, kriget i Ukraina,
folkmordet i Palestina är några av de kritiska händelserna som fyller nyhetsflödet. Luften
dallrar med något olycksbådande.

Jag lyssnade på mina gillade låtar på shuffle den där söndagskvällen i september. Cornelis
Vreeswijks ”En visa till Veronica” kom på. Vreeswijks stämma löd ”Veronica kom, låt oss ta
en svängom / Och med ömhet varann betrakta / Slå din arm om min hals i en dåraktig vals /
Låt oss blunda för kalla fakta / Veronica se, en död medborgare / Var han röd kan han gärna ha
det / Han dog i all hast, i Hanoi eller Belfast / Och nu står han i Aftonbladet / Men vi dansar
väl på och vi blundar väl då / Med min mun mot ditt söta öra / Och du märker väl att, det är
natt, det är natt / Och vad skulle vi annars göra? ”.

Även om Vreeswijks visa från sjuttiotalet handlar om andra världskonflikter kunde jag
relatera. Hans Hanoi är mitt Palestina, hans Aftonblad är mitt HBL, hans Veronica är på
många sätt min ämnesförening Impuls.

För det är väl lite det jag känner på våra sitzer, på dansgolvet i någon klubb, ja också med
mina studier i psykologi. Jag blundar för kalla fakta och distraherar mig med snapsvisorna.
Jag tränger undan tankar på framtiden även om det är den jag försöker bygga via mina studier.
Men insikten fyller mig inte med skam, i stället finner jag trygghet i Vreeswijks ord. Som
unga studerande bör vi kanske ta rollen som lite blinda. Det är inte dags för oss att vara
cyniska än. I stället måste vi finna hopp. Skaffa en utbildning och hoppas att vi kan
åstadkomma något. Och ja – glädjas åt spjuveraktiga snapsvisor.

Så jag vill bjuda upp er, kära medstuderande, till den dåraktig vals som är vår tillvaro. För vi
dansar väl på och vi blundar väl då med studier att slutföra. Och vi märker väl att, det är natt,
det är natt. Och vad skulle vi annars göra?