Att se solen bortom horisonten

Dagar blir enbart siffror, påminnelser om hur länge vårt liv stått stilla från det normala. En osäker framtid väcker lätt känslor av förtvivlan, medan det glada och vackra i livet kan kännas avlägset. Mångas liv har övergått till en rutin av överlevnad som kännetecknas av att undvika, inhibera och isolera. Denna rutin är viktig för att vi som ett samhälle skall klara oss igenom krisen, men den riskerar i längden leda till apati och en viljelöshet att drömma om framtiden.

Även om en avstannad vardag skapar en grogrund för negativa tankar, kan tiden av stillastående också ge möjlighet för reflektion. Vad vill vi egentligen, vad har vi för mål och vad är viktigt för oss? Att reflektera och vila i sina reflektioner ger oss möjlighet att forma den framtid som vi vill uppnå, den framtid som väntar oss efter att krisen är slut. Vad är det vi saknar mest i dessa undantagstider, vad är det vi längtar efter att återgå till och leva för när en vardag väl återkommer? 

Det må i stunden vara utmanande, om inte omöjligt, att göra konkreta planer för framtiden, men det hindrar oss inte från att fundera över vad det är vi värdesätter och vill ägna oss åt då någon form av normal vardag återvänder. Dessa reflektioner är viktiga, för de erbjuder oss ett ljus i horisonten, någonting vi kan drömma om och se fram emot. Även om framtiden är grumlig så är det viktigt att vi inte överger den tidslinje som vi annars haft i våra liv. 

Det är väsentligt att se allvaret i den situation som vi lever i, samtidigt som vi inte får kvävas av det mörker som råder. Trots att det kan kännas som att livet är på tomgång, så kommer det förr eller senare att komma igång igen. När vardagen väl återkommer kan vi se tillbaka på den här tiden som en period då vi begrundade det vi värdesatte och saknade och använda dessa insikter som en motivationskälla för vad vill göra och vem vi vill vara.   

Louise Hellström och Jannik Andelin, Psykologiföreningen Impuls